Domarjävel!

Igår blev jag domarfru. Fredrik ha gått kurs för att bli fotbolls domare, och igår gjorde han debuten. Det var med skräckblandad förtjusning som jag var och tittade. Men jag tycker han skötte sig bra, för att vara första gången. Givetvis missade han flera saker, men vem gör inte det? Det gör ju till och med de som dömer VM, så jag är nöjd med honom. Stolt, och nöjd.

Man får en helt annan förståelse för domaren nu kan jag meddela, och en helt annan bild av dom som skriker. Det var flera gånger jag tänkte att jag skulle gå och säga till dom hur det låg till egentligen, men det gjorde jag inte. Såklart. Sån är ju inte jag, som tur är. Men nästa gång jag är med tänker jag sitta/stå långt ifrån både bänken och skaran av galna föräldrar. Frågan är bara vart det är?!