du har mitt hjärta

"Vi gick under tystnad ett bra tag, men det var ingen tryckt och jobbig tystnad. Det var mer att vi njöt av varandras sällskap, fast tyst.
Det hade slutat regna, och en blå himmel började titta fram på sina ställen. Runt om hördes att folk hade hittat ut igen efter att ha varit instängda på grund av allt regn. Men kvällen var kall, och jag önskade att jag haft min tröja med mig. Och det hela kändes så typiskt en kärleksfilm när han frågade om jag frös, och erbjöd mig sin kavaj. Givetvis sa jag som det var, och han hängde den över mina axlar. Den luktade fantastiskt. Jag bara hoppades att det var hans doft, och att han inte hyrt den för kvällen. Plötsligt la han sin arm om min midja, och det kittlade till i den där maggropen igen. Det var en fantastisk känsla, jag blev nästan skakis. Vi gick så ett tag, fortfarande i tystnad.
Det slog mig plötsligt, att det här kunde vara över snart, han skulle åka tillbaka. Jag skulle bli kvar här. Det krossade mitt hjärta.
”När åker du?” frågade jag. Jag orkade inte vara oviss.
”Om två dagar.” han suckade som om han inte ville åka. Jag skämdes lite för att jag kände såhär, jag gick runt med en känd kille, och trodde på fullaste allvar att jag var något speciellt? Att han skulle känna som jag? Han skulle kunna få vilken vacker skådespelerska eller modell som helst, men han gick här med mig. Vanliga tråkiga jag. Självförtroendet sjönk i botten, och jag ville bara hem och lägga mig under täcket. Han verkade känna av min osäkerhet.
”Dags att åka tillbaka till verkligheten?” frågade han men det var mer ett konstaterande än en fråga. Vi vände om under tystnad, en dyster stämning hade nått oss. Vi verkade båda inse hur komplicerat det här var. Men han släppte ändå inte greppet om min midja förrän vi kom fram till limousinen. Färden tillbaka var också under tystnad, han frågade bara vilken adress jag bodde på och förde vidare informationen till chauffören.
Han följde mig till porten. Regnet hade kommit tillbaka igen, och duggade på oss. Jag tog av mig hans kavaj, och räckte den till honom. Han tog den, satte på sig den direkt. Han luktade på kragen.
”Du luktar gott.” sa han.
”Du med.” sa jag, och tittade honom i ögonen. Han såg ledsen ut. Han tog ett steg emot mig, våra kroppar nuddade varandra. Lätt men kärleksfullt gav han mig en puss på pannan. Ett tyst hejdå, sen hoppade han in i limousinen och åkte. Som fastfrusen stod jag där ett tag, innan jag insåg att jag hackade tänder."