Idag har det varit en upp och ner dag. Ena stunden kändes det jättebra, och jag var jättepeppad på att jobba, träna och leva livet. Men sen efter lunch någongång gick det ner, ner, ner. Okej, kanske inte riktigt så långt ner. Men i alla fall tillräckligt för att jag skulle hinna känna; Nej, här trivs jag inte. Nej, jag vill inte vara här. Det här kommer aldrig gå. Ingen lyssnar på mig. Ingen bryr sig. Men, det var väl bara en liten svacka, när jag kom hem gick det över. Och nu känns det bra igen. Jag kanske inte riktigt känner mig på topp, det är något som skaver lite på mitt inre, jag kan inte riktigt begripa vad det är. Det kan vara så att jag inte vill kolla tillräckligt noga heller för att ta reda på vad det är. Jag gör som jag brukar istället, döljer det och lider i tystad. Ja, det blir bra. Nu tänker jag återgå till min favorit drömvärld. Adjö.
So ready for this to be the end, for this to be the twilight of your life, though your life has barely started. You’re ready to give up everything.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar