Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om jag inte hade musik att lyssna på. Utan musik funkar inte jag. Musik gör mig lycklig. Men det måste vara bra musik.
Inte sån, ursäkta mig, skit musik som går på radio, den gör mig bara förbannad. Visserligen kan det spelas bra musik på P3 och P4, men jag lyssnar inte tillräckligt mycket på det för att jag ska ha någon direkt åsikt. Nej, jag är min egen dj.
För mig är texten viktigast, text man kan känna igen sig i. Även fast det inte är hela texten, så i alla fall en liten bit, en textrad.

Den musik som alltid får mig att känna mig lycklig, det är Coldplay. Speciellt Clocks. Och Fix you och... Coldplay helt enkelt.

Jag har varit på ett flertal Lars Winnerbäck konserter, och alla har varit fantastiska, någon mer fantastisk än den andra, men inget slår när pappa och jag var på The Who i Globen 2007. Det var inte mycket folk, och jag kunde inte många av låtarna, men stämningen var fantastisk. Många stod upp och sjöng med, så gjorde även vi. Och allt runt omkring, livet utanför, var borta just då. Allting handlade om gubbarna uppe på scenen. Och det var fantastiskt.
Jag tror också att det blir fantastiskt även på fredag. P Floyd.